Jag överlevde, begravningen är alltså inställd. Tog cykeln ner till tandläkaren och andades in den äckligt sterila och plastiga luften. Mitt moraliska stöd Sus hann ner innan det var dags att gå in och lägga sig i stolen för att köttas sönder. När jag väl låg där tänkte jag på Sus bästa och bad henne sätta sig i väntrummet igen så hon skulle slippa se mig ligga där och plågas. Sen satte det igång, utan bedövning borrades det i mina framtänder, hej och hå. Mot alla odds gick jag där ifrån levande, helt utmattad fast med fixade tänder. Jag överlevde.

Det gjorde däremot inte Elvis. Idag är det 30 år sen han dog.