Idag känner jag mig betydligt piggare än igår, är dock fortfarande lika stressad, helt uppe i varv och springer runt och är hur stressad som helst över precis allt. Min ekonomi, helgerna som kommer *ska bli hur kul som helst men det är en fet stressfaktor*, pluggandet... Allting samtidit just nu känner jag. Eller så är det jag som inte kan organisera mig väl nog för att kunna slappna av. Jag är piggare och gladare idag, solen skiner och jag är på gott humör, men resten då?

Ser ut som ett takras gör jag nu också. Rödsprängda ögon, påsar under ögonen, bad hair days nonstop, hyn har haft sina bättre dagar och jag känner mig allmännt risig. Känner att jag behöver ta hand om mig själv riktigt ordentligt. Börja träna igen också, detta funkar inte. Träning gör så himla mycket, bara man rör på sig regelbundet så både känner man sig och ser mycket piggare ut. Synd bara att jag varken har tid eller råd, i alla fall just nu, måste styra upp detta. Usch!

Lär plugga en del ikväll, har fått lov att prioritera bort dansen ett par veckor i rad nu. Det känns inte heller helt 100. Jag vill ju men jag varken kan, orkar eller hinner. Men men. Man kan inte få allt och jag tror att det är det största felet med mig - jag tror verkligen att jag ska kunna ordna, vara med på och få allt jag vill. Men ibland måste man prioritera bort en del av det man vill idag för att kunna få det man vill på lång sikt. Så - ingen dans för mig just nu.

Hade helst bara velat ta med mig Sara, Cissi eller någon på Bergvik eller in till stan för att bara ta en kaffe *som David tipsade om igår*, köpt en massa akutprodukter för att rädda mitt hår, min hy och allt annat och bara åkt hem och tagit hand om mig själv. Tänt ljus, kollat på en bra film, ätit gott och lagt mig i tid.

Tänk vad skönt att komma hem till någon som väntar hemma, som frågar hur dagen har varit. Krypa ihop i soffan på kvällen och bara vara med varandra, stänga ute resten av världen och få lite närhet. Inte av vilket hemsläp som helst utan någon som verkligen finns där, och känner en utan och innan. Någon som kan säga åt mig när jag blir såhär hysterisk, och lugna ner mig. Någon jag litar på och känner mig trygg med. Kärlek är som shopping, man ska känna redan från första gången man ser honom att det här är rätt, typ som när man köper kläder utan att prova eller kolla på prislappen för man vet att man tröjan passar liksom. Men det händer väl aldrig.

Rockers är rätt snygga också.