Jag trivs verkligen jättebra i Karlstad, det här är min plats, jag har verkligen hittat rätt. Har världens bästa klass, hur goa klasskompisar som helst och perfekt lägenhet. Valt rätt utbildning som jag hittills är helnöjd med, ser fram emot de här 3,5 åren. Men ändå är det något som fattas. Verkligen....

Allting är kvar i Mora. Jag uppskattar Mora mycket mer nu när jag inte bor där längre, och det är inte förrän man flyttat som man märker vad saker och ting verkligen betyder. Mina vänner, som jag träffat i princip varje dag sen jag var liten. Min familj. Kan man inte bara få ta med sig allt?

Jag minns när jag var 14 år. Då var allt alldeles perfekt.

Spola tillbaka tiden?

Ann - dig har jag inte träffat sen i början av Augusti, det är fan två månader! Det har aldrig hänt förut att vi inte setts på så lång tid. Jag hatar det, dumma tös. Du skulle ha gått i Kristinehamn istället för Markaryd. As i said. Men om knappt två veckor får vi träffas och då, då kan jag tala om för dig att vi ska härja. Precis som vi gjorde när vi var små. Vi ska kolla på När lammen tystnar, förstöra filmen med en massa kommentarer, vi ska äta fruktsallad tills vi kräks och cykla mitt i nätterna. Vi ska driva våra föräldrar till vansinne och skratta tills vi kiknar.

Den här vändan jag var hem till Mora nu sist - den var perfekt. Fick träffa i princip alla jag ville. Åkte till Sthlm och dansade, hade hur kul som helst. Det är såna tillfällen, som förra helgen, som får en att verkligen hata tid. Att tiden ska behöva gå. Att det roliga tar slut. Jag vet inte vad jag ska säga.

Jag kan inte andas. Ann, jag kan inte andas.