Man ska aldrig berätta om sina känslor för någon som det handlar om. Det är fan en regel alla borde lära sig. Sådana snedsteg är bara onödiga och leder bara till att man förbannar sig själv för det leder ändå ingenstans. Stjälper mer än det hjälper, lurar sig själv och går på världens jäkla nitlott, får alldeles precis motsatt effekt mot vad man hoppades och förväntade. Man tänker hela dagarna, drömmer hela nätterna, plågar sig själv allt man kan för att man hatar situationen så mycket. Föraktar sig själv en smula.

Jag har haft en lååång dag i skolan. 8,30-17,00. Är hur slut som helst, tänker belöna mig själv med lite pasta framför tvn innan det är dags att göra ett ryck med städningen. Ser ut som skräcken här, om inte värre. Folk som hälsar på tycker att det är kliniskt rent och inte alls behöver städas och menar på att jag jämt städar. Lite obsessive sådär. Men jag får rysningar om jag inte har det som jag vill ha det hemma hos mig själv. Såhär vill jag absolut inte leva och bo. Får besök av mitt gamla crew imorgon som ska stanna över helgen eftersom att det är SM i BRR här i K-town i helgen. Kom och kolla vettja! Löfbergs Lila Arena är det som gäller fredag och lördag, bankett på lördag kväll. Det här kommer bli sjukt bra. Förresten, gällande städningen - hur störtskönt är det inte att ha en helt ren lägenhet? Till våren. Skura och dona precis allt... Absofuckinlutely!