Saknar min älskling.
Brukar inte känna såhär när jag varit i Mora och åker tillbaks till Karlstad. Men nu när jag satt och pluggade så slog det till. Vill bara sätta mig i bilen och åka hem igen, NU. Känner mig som världens sämsta matte åt min lilla Adam när jag kommer hem då och då men far iväg lika fort igen. Till och med grannen nämnde att det märks skillnad på honom när jag inte är hemma, att han inte är lika glad utan snarare halv. Imorgon fyller min skrothund år och jag är inte ens hemma. Yey me. Vad ska jag göra då? Ska jag ta med honom till Karlstad och låta honom bo med mig i lägenheten? Han är van att bo i hus med stor hundgård, kunna springa allt han kan över gården. Han kommer ju knappast må bra av att sitta här och han mår uppenbarligen inte bra hemma i Mora heller.
Nu ska jag ringa min mamma och se så att Adisen mår bra. Ska be henne göra pannkakor åt honom imorgon, det är han värd.
Usch vad dåligt samvete jag får...
Han mår bra och var glad och lycklig då han fick gå ut i det våta gräset i morse och lyfta på benet. Han saknar dig mycket men jag tror att han trots allt mår bäst hemma med Mira och Duffy där han kan springa ikapp med dem och skälla ut dem som går förbi utanför tomten. Han blir naturligtvis överlycklig då du kommer hem men han mår bäst i Mora
Din lägenhet är jättefin men han är van vid större ytor och att kunna rusa runt i trädgården. Ha inte dåligt samvete - det är ju du som flyttat och inte han. Han kan ändå int gå på universitet även om han skulle behöva det ibland. Tänk på att du blir hemma hela sommaren och då blir han ju jättalycklig. PoK M
