Nu sitter jag i lägenheten i Karlstad och gör precis ingenting. De få jag känner som bor här är inte i stan just nu så jag får helt enkelt klara mig själv. Har spenderat dagen med att packa upp en massa, handla och laga mat. Kikat en sväng på tv också. Hur känns det då ...? Det känns som en dröm, inte en bra dröm och inte en mardröm utan helt enkelt något jäkligt overkligt som är svårt att ta in. Jag nyper mig i armen då och då för att kolla om jag verkligen sitter här, så jag inte faktiskt är kvar i Mora, och varje gång kommer jag lite närmare insikten att Sommargatan 108 i Karlstad faktiskt är där jag kommer bo de närmaste tre och ett halvt åren. Jag kan inte kalla det för hemma än, hemma är Mora och kommer säkert vara ett bra tag till och jag måste erkänna att jag redan räknar dagarna tills jag får åka hem. Till tryggheten, till det välkända. På torsdag sätter jag mig på bussen och far hem, ska dra ut tänder, träffa föräldrarna, festa och sist men inte minst mysa.

Jag tror att jag är lite kär... en gnutta.

...eller?

Jag kan fortfarande inte bestämma eller komma fram till hur jag ska förhålla mig till alla nya förändringar. Det händer så mycket positivt samtidigt som jag från början vet att det inte kommer gå helt smärtfritt och det kommer hamna en del käppar i hjulen. Men jag vill så gärna, så himla gärna och så otroligt mycket. Det känns så himla bra. Jag känner ju som jag gör men ödet har redan bestämt hur det ska vara, känns det som. Tänk om jag har andra, större planer?! Jag ler, för det pirrar i magen samtidigt som jag bara vill lägga mig ner och gråta och skrika tills jag inte orkar mer, jag mår illa och har en klump i magen som växer när jag tänker på vad som komma skall, jag kan inte njuta och leva fullt ut i nuet. Framtiden är som störningsbrus och jag hoppas verkligen att jag inte går på ännu en nit. För det här känns så bra. Jag vågar inte tänka optimistiskt eller ta ut något i förskott.

Måste även nämna att Nordman, min man, har lämnat sin Maritha för nån yngre blondin. Som jag har väntat. Sen jag var 4 år närmare bestämt. Haha..

Inatt drömde jag att jag var gravid vilket jag verkligen inte är. Men det var mysigt att ha en liten kulmage må jag säga. När jag var yngre bestämde jag mig för att aldrig i livet skaffa barn, dom gjorde mig skräckslagen och rätt illa till mods. Nu har jag nog ändrat mig tror jag, klart jag vill ha barn - om 10 år eller så.

For till Borlänge med mams och paps en sväng i eftermiddag för att skriva på lite papper och ta en tur på Kupolen. Jag har ju tjatat om att jag ska köpa en ny handväska länge nu, så det var dags idag. Köpte en svart relativt stor Friis & Co. Älskar den. Kunde inte hålla mig utan köpte även jeans, en kofta och lite vanliga linnen.

I alla fall.. Nu är jag trött och sådär rastlöst hungrig, när man inte vill äta för att man är hungrig på riktigt utan man äter för att fördriva lite tid. Har dock ätit som en häst idag så hur det ska få plats mer mat i magen vet jag inte, mask i magen? ;) Haha. Jag har bara fyra nätter kvar hemma i huset på broåkern nu, känns märkligt när man ändå faktiskt bott här i samma hus, i samma rum, i 17 år (!) Dessutom vet jag inte hur jag ska förhålla mig till alla nya förändringar. Tror att det är lika bra att inte fundera på något utan bara låta det ske och göra det bästa av alla möjliga tänkbara situationer. Måste även erkänna att det inte bara är läskiga förändringar som sker just nu, det är en del bra också - och det tänker jag ta vara på och njuta.

Jag älskar hösten, faktiskt. Vintern är nog den enda årstid jag skyr som pesten. Det är nog få som hatar vintern så mycket som mig. Hösten är mysig men även lite på så sätt att samtidigt som allt är så fint så vet man vad som väntar - vinter. Usch!!!!! Men att vakna tidigt på morgonen, sätta på sig mjukiskläder, halsduk, slänga i mp3n och ta en långpromenad på hösten är ju så fint....

Dags för sängen nu. Har verkligen tusen ärenden att uträtta imorgon.
- Tandregleringen
- Ringa stub (Karlstad studentbostäder)
- Laga solbrillor
- Laga Alex halsband
- Fixa ett kort
- Ordna lite med nya datorn
- Börja packa lite smått (?)
- Tacos hos Vickan

Puss...
...och godnatt

Marit Larsen - Under the Surface

Sommaren är i princip slut, tycker jag i alla fall. Som vanligt är det ika bra att tänka i de banorna, då blir man inte så besviken när det väl händer. Löven blir gula och röda, tempraturen sjunker avsevärt och skolan börjar. Den här sommaren har väl varit okej men inte mer än så. Jag har varit hur off som helst och inte haft någon lust till något, inte ens dans. Det är först nu på slutet - den sista veckan - som jag vaknat upp ur min koma och haft nästan the time of my life. Trots ett regnigt Mora var det en hel del folk ute i helgen med humöret på topp. Jag har knutit nya bekantskaper och odlat de jag haft sen tidigare. Det har helt enkelt varit en klockren vecka med en massa skoj och ledigt från jobbet, märk att jag sa vecka och inte sommar. Den bästa sommaren var 2006, då var hela sommaren lika underbar som de senaste dagarna... Jag och Tove for runt på än det ena än det andra, bara vi två i ur och skur. Det går inte ens att jämföra alla andra somrar med den. Summa sumarum - fina somrar gör mig bitter på alla andra somrar.

Nä. Nu har jag skrivit ett flummigt inlägg.. Jag vet att det är dåligt med skrivande från min sida men det kommer säkert när jag flyttat.. Med andra ord om två veckor.

Nu - Romkväll med Mica och Cilla..

Puss.