Det är inte det lättaste, verkligen inte. Men det går om man har rätt inställning och får stöd och uppmuntran från närstående. Nu pratar jag alltså om att trappa ner tävlandet, danstävlandet. Det behövs verkligen. Nu när jag börjar sista året på gymnasiet och satsar på att få hyffsade betyg i de ämnen jag har kvar finns det faktiskt varken tid eller ork att tävla flera helger i rad. Ibland varje helg i en månad.

Men tji fick jag, jag har en tävlingspartner vid namn Mattias, vi har arbetat oss upp genom klasserna tillsammans. Det kan vara bra att byta partner lite också, annars blir man less på varandra och börjar se varandra som syskon istället för danspartners. Nu har tre andra jätteduktiga killar frågat om jag vill tävla någon tävling till hösten. Och JA, det vill jag, hade varit så kul. Då är grejen den att jag lär tävla några med Mattias också, minst tre tävlingar med honom. Då är jag uppe i SEX jäkla tävlingar ändå sen.

Det är inte lätt, att försöka trappa ner.