Jag hatar måsten, dom är inte alls kul. Göra en massa nyttiga saker som man verkligen får lov att göra, typ städa, diska, tvätta och så. Idag måste jag städa både rummet och stugan, tvätta en hejdundrans massa tvätt och rensa ur garderoben. Allt det här skulle jag kunna göra viken annan dag som helst under lovet. Men det är lika bra att göra det nu, för det måste göras. Det är måsten som jag inte kommer undan, och kommer jag undan så får jag ångest över hur dålig självdiciplin jag har. Så, nu ska jag göra mina måsten. Det största måstet just nu är städningen av garderoben eftersom jag och min kära mams ska åka till Kupolen och vårshoppa lite imorgon. Det är ju bra om jag får in kläderna i garderoben *just nu får jag inte ens in det jag har, imorgon kommer det mer, herregud* Måstena ska göras och jag ska känna mig bäst på jorden när dom är gjorda!

Andra måsten som är så viktiga att jag inte ens nämner dom är alla jäkla uppgifter som ska lämnas in till höger och vänster. Psykologin satt jag uppe med till ett inatt, den är inte ens klar än. Filosofin skulle lämnas in innan lovet, den är självklart inte heller klar - knappt påbörjad faktiskt. Filosofi är so not my thing. Jag har även ett stort prov på renässansen och en konstanalys att ta mig an.  Projektarbetet vågar jag inte ens tänka på, då blir jag mörkrädd. Nej, nu ska jag sluta klaga. Det här måste göras, att jag har samlat på mig allt tills nu är bara mitt eget fel. Man lär av sina misstag.

Jag och Åsa var precis ner på stan en sväng, jag passade på att lämna igen mina böcker om Djingis Khan på bibblan, ett måste mindre i alla fall.

Idag kom jag även på att jag lika gärna kan ta mig an att jobba några dagar på lovet. Tiderna är ju helt okej (10-15) och det skulle inte skada med lite klirr i kasan just nu. Ännu en sak som gör att mina måsten måste bli gjorda, kommer ju inte orka städa och dona efter jobbet när jag jobbat med att städa i 5 timmar.

Puss.

Vill tipsa om Axas fullkornssmoothie Lingon/Tranbär. Den är inte jättegod, men den är god för att vara nyttig. Skitbra att ha med i handväskan om man vet att man inte kommer äta på ett bra tag.

Igår runt kvart i tre på dagen kom jag på att Scotts spelade på Yesterday kl 21. Jag ringde upp mamma, tvingade henne att beställa en tågbiljett åt mig, sen började jag packa. Sprang runt som en yr höna här hemma, glömde mycket, fick med mycket onödigt.. Men jag kom iväg i alla fall :) Och kul hade jag. Sista biten till dansen åkte jag med Henke, Benjamin, Nattis och Kristina (?) - tack för skjutsen :) I alla fall, det var en spontan resa, minst sagt. Och jag hade lika kul som den var spontan. Sov på soffan hemma hos Annelie, Tobbe, Greta & Mattias - tack för boendet :) På golvet sov Anders, vi tog sällskap på tåget hem till mora idag - som vi höll på att missa pga strul med tunnelbana. Vi kom hem helskinnade, trötta och nöjda med en fin danskväll :) Till och med så tog jag mig i kragen och pluggade på tåget. För en gångs skull.

Om det är någon som försökt nå mig men inte kommit fram så beror det på att jag, mitt nöt, glömde laddaren hemma. Redan på vägen ner till Sthlm började batteriet ge upp *hade självklart glömt att ladda natten till igår*.

Att åka tåg är rätt intressant. Man möter en massa människor, ofta börjar man prata med den man sitter bredvid, och sannolikheten är stor att man aldrig kommer ses igen. Man utbyter blickar och leenden med någon man från början vet att man aldrig mer kommer möta. Det är lite intressant, tycker jag. Men jag är som jag är.

Nu har jag fått tummen ur arslet och beställt ett par nya dansskor. Dom jag haft har verkligen gett upp, verkligen. Menmen, dom har varit mina trotjänare länge *ett år, allt är relativt* nu och det är dags att pensionera dom. Hoppas jag får dom nya snaaart! Dessutom håller jag på med operation övertalning just nu, vill åka till Kupolen med mams nån dag nu i början på lovet. Det håller ju på att bli vår och grejer nu <3 Då borde man shoppa lite, eller mycket.

Nu blir det ett fotbad och en stor kopp te - sen sova :)

http://www.emetofobi.se/
http://www.emetofobi.se/?page=emetofobi2

När vet man vad man vill, när man ena dagen vill och andra dagen inte vill? Kan jag inte bara sluta vela?! Idag vill jag, och igår ville jag. Men itne förra helgen. Vi har fan velat sen i oktober nu, kan vi inte bara göra slag i saken? Kom hit en sväng? Problemet och anledningen till allt velande är nog avståndet, och dessutom - hur fan vet jag vad du vill? Confused....

Idag ska jag roa mig med att städa eftersom Rose-Marie kommer ikväll <3 Henne har jag inte träffat på över ett år. Har aldrig mött en intressantare och mer fascinerande människa än henne. Det ska bli kul att hon kommer hit. Dessutom har hon köpt på sig dom parfymerna jag ville ha. Gucci Envy Me och Dolce & Gabbana Light Blue <3

Förutom städandet måste jag göra klart min filosofi och andra kulturer. Har inte ens fått uppgiften vi har i andra kulturer. Får ringa Mica och kolla om hon har den :) Allt detta plus städandet ska vara klart om ca 2 timmar - då ska jag, mamma och pappa ut och äta på Vi på hörnet.. kl 15 måste jag befinna mig i Färnäs på träningen..

Nä, har en hel del att göra idag. Tur är det , annars funderar jag ihjäl mig. Men jag saknar dig ändå.

Jag letar fortfarande balklänning. I morse runt halv 10 ringde mamma och väckte mig, jag var på strålande humör *för en gångs skull, ja med mitt morgonhumör* och solen sken :) hehe.. I varje fall, vi gjorde i ordning oss och åkte till Borlänge för att än en gång kika på balklänningar. Min älskling som jag bestämde mig för blev ju såld så det är bara att fortsätta leta. Hittade en röd med relativt stor kjol, draperat liv och så. Alternativen är nu att antingen köpa den röda jag hittade eller beställa hem en sån jag kärade ner mig i från början. Beslutsångest AB. Kan det inte bara finnas en klänning? så man slipper välja...

Efter klänningskikandet åkte vi hem till min kära bror, hans Malin och deras sockersöta Frida :) åt och fikade lite, pratade och myste. Riktigt trevligt, har faktiskt inte sett dom på länge nu, var inte juldagen sist? eller är det mitt minne som sviktar nu igen? I vilket fall så var det superkul att träffa dom igen <3

Ikväll har jag bara varit lugn. Pluggat en hel del faktiskt, passade på att skriva klart psykologiuppgiften och börja lite smått med filosofin som faktiskt inte är helt lätt. Orkar dock inte fortsätta plugga mer ikväll, börjar bli trött och ska jag ta mig an filosofin så känns det som att jag borde vara i alla fall någorlunda klar i huvudet.

Puss.

Ja, jag är kass på att blogga. Men men. Ibland har man bättre saker för sig.

Förra helgen åkte jag, Madde, Anders, Åsa och Elle på dansmara i Övik. Hur underbart som helst. Bästa maran hittills, eller nästan bästa dansen hittills till och med. Minus var att Scotts inte spelade men om man bortser från det så var allt alldeles klockrent. Foxarna, ryser av att bara tänka på det :) Alla skratt och märkliga kommentarer, haha. Helt sjukt. Det blev i alla fall 17 timmar dans och ca 10 timmar sömn...? Kan ej bli bättre. Dessutom fick man träffa alla man inte sett sen urminnes tider. Stina, Henrik, Jon... Sist men inte minst Odd och Eva, dom har jag inte träffat på närmare fyra månader. I somras sågs vi ju jämt, man vande sig att alltid ha dom i närheten eller i alla fall veta att man skulle träffa dom snart igen. Nu var det jättelänge sen och så efterlängtat, ni är bäst. När man åker hem från en mara är alla jättetrötta, i bilen är alla tysta och tänker tillbaks på helgen som varit. Jag och Anders tog en pratstund på vägen hem och kom fram till att det är fan jättejobbigt att åka hem, man saknar alla dans och alla människor på en gång man sätter sig i bilen. Man vet att man inte kommer få se många av guldkornen förän i Juli på Öland. I dansvärlden finns det fan ingen som är sur, alla har ett leende på läpparna och är hur ödmjuka som helst, bryr sig om varandra. I luften finns inget annat än glädje och kärlek.

Samma helg som maran så skulle Maddes barndomskompis gifta sig, så under lördagen var Madde och fixade hennes hår och gick på bröllopet. Hon blev lite sen till dansen men vad gör det när man ändå får dansa tills det sprutar dans ur öronen.. Bröllopet hade varit jättefint, såklart :) Madde berättade om det för mig och Åsa, och visst blir man rörd även fast man inte sett det själv, eller känner de som gifter sig. Bröllop måste vara något av det finaste som finns? Två personer som anförtror sig helt och ger resten av sina liv till varandra, det är fint.
Visst är det så att man verkligen känner med sina vänner i olika situationer och efter diverse händelser. Det är något man verkligen fått uppleva nu på slutet. Det har hänt den del. Jag känner verkligen med mina vänner, jag finns här jämt, alltid.

Från en sak till en helt annan, nu igen... Idag har jag varit hemma från skolan pga min fobi. Hade jag gått till skolan så hade jag fått sån ångest sen att jag klättrat på väggarna resten av helgen, pga olika orsaker. I alla fall, folk säger åt mig att jag ska skärpa mig och att mitt förnuft till fånga. Men det är inte så lätt, när det gäller saker som denna har jag inget förnuft att använda mig av. Det är som att säga åt en person med alzheimer att sluta glömma eller att be en med parkinsons att sluta skaka. Man kan inte styra över det själv. Jag ber inte folk att tycka synd om mig eller behandla mig annorlunda än någon annan, bara att sluta be mig ta förnuftet till fånga hela tiden för det är ingen mening med det. Jag hade inte inte gått på psyk eller ätit diverse piller av och till om jag mått bra. Som sagt, med att skriva det här ber jag inte om någon särbehandling eller liknande, bara att folk kanske borde fundera på att acceptera att jag är som jag är och att jag själv inte kan styra och bestämma över mina "hjärnspöken". Jag vet själv att det jag oroar mig för är en värdslig sak och att det finns så mycket värre saker som kan inträffa. Ibland får jag dåligt samvete över att jag ens har mage att nojja över det jag gör, men som sagt är det inget jag själv kan styra över. Orsaken till mina "feltankar" vet jag inte. Det är det vi försöker ta reda på, och rätta till det som går så att jag slipper vara a pain in the ass åt folk.

Tack för idag.