Honey, I´m home.

Vad gör man när man inte har något för sig? skaffar en blogg kanske. Anyway, nu har jag en.

Sommarlovet börjar nå sitt slut och det är snart dags att återvända till skolan igen, jag måste erkänna att det ska bli skönt att få lite rutiner. Slippa sova till 1 varje dag och lata sig i sängen till klockan fem och sen sätta på sig ett par gamla utslitna mjukisbrallor, sig ner på videocenter för att hyra en film som är uthyrd så många gånger att dvdskivan ser ut att varit med om en bilolycka.

Idag då, varit på Wear It med Etoile hela dagen. Brukar aldrig hitta kläder jag gillar som passar mig på Wear It. Men idag, ojoj.. det blommar i asfalten, hittade världens snyggaste tubklänning, svart kortkort *love it* utöver klänningen fick jag ju självklart lov att lägga undan den söta rutiga jackan. Min plånbok mår inte bra alls av mitt shoppande. Men det gör jag :) det är ju en tjejgrej, att inte ha råd att köpa ordentlig mat i slutet på månaden och inte kunna öppna garderoben utan att få ett ton kläder över sig. Det är precis så det ska vara.

Igår skulle storken ha kommit, men den kom inte. Verkar inte komma idag heller. Det är bara att vänta, längta och hoppas :) <3
(Nu tror folk att jag är gravid men så är icke fallet. Min älskade storebror som förmodligen är en av dom som står mig typ allra närmast ska bli pappa för första gången..)

Familjen är nog det bästa man har. Den finns alltid där, jämt. Älskar, stöttar, gnäller och skäller. När jag var liten bråkade jag och mina syskon aldrig, det gör vi nu. Jag och Robert (han som blir pappa) är riktigt duktiga på telefontjaffs. Argumentera lääänge, ända tills man tjaffsat så mycket att man inte ens minns vad saken gäller, det har spårat ur. Viktigaste är ändå att ha rätt över storebror och få honom att erkänna det. Pappa är lite vimsig, men vad gör det. Han är ju fortfarande pappa, och humor lider han ingen brist på <3
Mamma följde med mig och kollade på kläderna jag la undan idag, enligt henne fick jag hur stor röv som helst i klänningen och jackan såg ut som en kannadensisk skogsarbetarjacka. Fast med grå/svarta rutor istället för röd/svarta. Även om hon ofta har synpunkter och invändningar på hur man gör det mesta så hänger hon alltid med, hon är utrustad med ordentligt tålamod den där damen, i alla fall ibland <3
Jag älskar min famij.

Jag har skrivit om inget speciellt. Typiskt mig.

David Grey - It´s not easy being me


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0