Allt skolarbete som ska in innan lovet är avklarat och det är mäkta skönt. Att kunna ligga och kolla på tv en hel kväll och göra vad man vill utan att få dåligt samvete för att man vet att det är en hel drös arbeten som ska göras klart är guld värt. Att rummet sen behöver städas är ju en annan femma ;)

Även fast allt är avklarat för tillfället så känns det som att jag förlorat greppet om allt, spårat ur lite. Allt som förr kännts tryggt och säkert känns nu helt plötsligt osäkert och främmande. Dansen, mitt andra hem, min drog... Vart har den tagit vägen? Den är fan borta, och när jag kommer dit så känns det inte som hemma längre. Varför? Mina nära och kära har också glidit åt sidan rätt rejält. Sitter och kollar på bilder från olika danser, jag är fan inte med på en enda, och det är för att jag inte är där. Jag har blivit en jävla outsider?! Känns som att jag ska vara glad om jag blir ihågkommen, eller att nån känner igen mig när jag väl tar mig dit, kommer väl vara 90 när det händer igen. Jag kommer heller inte ihåg när jag var i stallet sist, måste ha varit för flera veckor sen. Visst, jag kan erkänna att all stress med skolan har gjort att jag fått lov att priorietera pluggandet framför en hel del nöjen på slutet. Men när jag väl tänker efter vad jag gjort på helgerna så har jag fan bara degat och gått upp i vikt. Hejja mig! Mitt psyke och de problemen jag har på vintern sätter också stopp, jag kan inte göra allt jag kunde förr.. gör jag det så vet jag att jag kommer ligga och ha ångest över att ha träffat folk och dragit på mig nån jävla sjuka. Jag är hypokondriker och har universums fobi för allt som har med baciller och magsjuka att göra. Jag kan inte träffa folk längre. Mina egna feltankar sätter stopp för livet att fortsätta som förr. Men jag tänker inte låta feltankarna vinna, nej. Så fan heller. Nu ska jag tillbaks igen, fit for fight!
*när det nu kommer hända*

För övrigt så är det väl rätt lugnt. Eller jag vet inte.
Vad gör man när man inte vet hur man ska orka och påverka att allt går skit?