Nu ligger jag här i sängen, funderar över texterna till allt vi ska sjunga med kören på studenten, kikar på studentmössan och påminner mig själv om att det faktiskt inte är så lång tid kvar till studenten. Kom igen, studenten! Jag började ju nyss på St Mikael, jag har ju precis lärt mig hitta - så ska man sluta? Det känns som att det var igår jag började i ettan. Eller nej, det känns som att det var igår jag började nian. Vad ska man egentligen göra med livet och vad ska det bli av en? Vickan skrev nyss på msn att hon undrar över vad jag egentligen kommer göra om ett år, det vet jag inte ens själv kan jag meddela. Men jag vet vad jag hoppas.

Imorgon är det bal. Den här gången är det min egen bal jag ska på och det känns faktiskt lite overkligt. Bal, då nalkas studenten och det går av bara farten allting. Det enda jag kan tänka på är däremot min jäkla tandutdragning nästa fredag. Den förstör allt, finns ingen glädje med studenten längre. Jag oroar mig så mycket att jag har fått magkatarr. Hejja mig! Detta är precis mina takter. Well well. Bal imorgon som sagt. Det ska bli mellan 3-8 grader varmt ute och komma snö inatt, regn imorgon. Jag har skaffat annan skjuts istället för häst och vagn. Johan, Anna och Fredrik hängde inte på så jag kommer anlända till balen i sällskap med Ann och hennes kompis. Förlåt Johan! Men att sitta med klänning och hår för flera tusen ute i kylan och frysa känns inte så tilltalande. Dessutom känner jag redan nu att mitt halsont är på väg tillbaka. När ska jag få vara frisk?

Nej. Det är 10 skoldagar kvar. Detta är läskigt och jag är alldeles skräckslagen och supernöjd samtidigt. Märklig känsla. Kommer garanterat gråta som ett barn på studenten och jag saknar min klass redan nu.