Nu tänker jag ta kontrollen själv över mitt eget liv och inte låta andra styra. Jag är en sån som inte kan fatta egna beslut och göra som jag vill för jag vet aldrig vad jag vill, därför låter jag andra göra besluten så hänger jag på istället. Sånt får det bannemig vara slut med. Jag ska ta kontrollen och regissera min film nu *gillar A´s liknelse*.
Livet är en film och man är själv regissören, man skriver sitt manus och bestämmer själv  hur det ska se ut - bara man har papper och penna. Och det har jag. Man kan inte bestämma över hur andra i ens omgivning väljer att agera, tänka och känna men man kan faktiskt bestämma över sig själv och hur man själv ska agera. Det är inte lätt och jag vet inte om jag kan men jag ska i alla fall ge det ett ärligt försök. Som jag skrev i det förra inlägget så sätter allt funderande stopp för levandet. Jag ska leva, jag ska regissera och jag ska försöka må bra. Dessutom ser jag det hela som en liten utmaning, jag vet hur jag vill att vissa personer ska förhålla sig till ett och annat och det är väl min uppgift att försöka se till att det blir så. Inte under pistolhot utan andra metoder, vilka vet jag inte, det är något jag får lov att fundera ut - medan jag lever!

Du är min sjukdom och du håller på att lämna min kropp - men jag vill inte bli frisk.

en författare skriver aldrig vad budskapet är direkt, det nås genom eftertanke hos läsaren