Kom hem från dansen för bara en liten stund sen. Det var trevligt ikväll. Trots dålig musik som luktar en del bingolotto och ovanligt halt golv (= noll fäste) är jag nöjd, mest för att jag har fått träffa alla. Lilla mora dansklubb :)

Tidigare idag var jag på MUM för att undersöka mumindalen och ta ett snack med Göran. Han är guld. Jag har ju gått på en del olika terapier de senaste åren utan något som helst resultat. Jag lägger nu hoppet hos Göran, det ordnar han nog med all sannolikhet. Trixet är bara att jag ska på något sätt finansiera behandlingen. Då Göran har en privat klinik måste man ha remiss dit från något landstingsberättigat ställe för att landstinget ska betala åt en. Det vägrar landstinget i Värmland göra och menar att jag ska gå på samma behandling där som jag gick på i Mora. Men kom igen! Ser det ut som att jag mår bättre - Nej, inte sist jag kollade. Visserligen kan jag använda mig av patientens rättigheter till valmöjligheter när det gäller vart man vill ha behandling när jag strider för min sak. För det tänker jag göra. Det handlar om hela mitt liv. För övrigt måste jag skryta lite om min barnborska - Göran. Och även om min trafikskolelärare - Sigge. Två klippor. Guldkorn bägge två. Ställer alltid upp, lätta att prata med och framför alt - att skratta med! :) Det fick jag facit på både igår och idag. Igår när jag och Sigge var ute och körde och hade en intressant diskussion om fransmän, thaior, SAAB och Volvo. Idag med Göran:
Göran: Men du, ska du bli socionom lär du se till att ha alla hästar i stallet.
Jag: Ja, men dem sålde jag ju för flera år sen?
Mer än så säger jag inte ;)

När jag kom hem från dansen verkade även ångesten haka på. Men det är bättre nu. Har ätit lite varma bullar med iskall mjölk, yoghurt (hjortron/äpple - prova!), pratat med min David på msn ett tag och Nordman sjunger fint för mig. De perfekta ingredienserna för välmående.

För övrigt längtar jag tillbaka lite till Karlstad, men bara så lite att jag bara känner det om jag tar i från tårna och känner efter riktigt ordentligt. Det jag saknar mest är min lilla etta, dansen och sist men inte minst - Emma och Sara!

Hjortron är gravt underskattat.