Jag fick bara lov att ringa Ann ikväll. Saknar henne massor, den gamla valacken. Min gamla valack. Men det är bara 11 dagar kvar. Jag har nog aldrig i hela mitt liv längtat så mycket efter påsk.

Jag : Kommer du ihåg när jag hade rött hår när jag var liten?
Ann : Jag kommer ihåg att du inte hade något hår när du var liten.

love you hun ♥

Idag fick jag veta att han kommer hem till påsk. Är det jag som får mig att tro att jag är fast, eller är jag det på riktigt? Jag försöker och försöker att komma över, gå vidare och släppa. Hitta annat, känna något för något annat. Men det går inte. Hur jag än vänder och vrider på det, anstränger mig, så står jag frustrerat kvar på samma ställe och stampar, trampar vatten. Jag antar att jag har sabbat mig själv, gjort mig själv känslomässigt stukad. Eller så är det så att vi verkligen har något kvar. Leftovers. Det är nog det jag hoppas på. Men nu vet jag att han kommer hem till påsk. Kommer somna med en blandning av ett leende på läpparna och en förbannat jävla fet klump i magen. Kalla det destruktivt. Jag gör det.