Det finns många saker som gör att jag längtar tillbaka till sommaren 2009. För det första var det varmt (så varmt som det i Sverige kan bli). För det andra var det tillåtet att drick hur mycket rosé man ville. Och för det tredje (och det som väger tyngst) var Karro här i "stan".

Vi har inte känt varandra speciellt länge hon och jag. För några år sen var vi snarare konkurrenter. Hon visste vem jag var, jag visste vem hon var. Av den enkla anledningen att vi var dökära i samma kille som vi faktiskt(men utan att veta om det, naturligtvis!) delade periodvis.

I somras kom vi dock varandra nära. Vi träffades på en båt. Hon tittade snett på mig och himlade med ögonen när hon fick nys om att jag var där, jag sneglade tillbaka på samma vis och suckade för mig själv. Sen blev det liksom bara så att vi började snacka, antagligen av en ren olyckshändelse, för vi var ju som sagt bittra konkurrenter. Och se på fan, vi klickade och resten av kvällen satt vi och skrattade och pratade och skämtade om allt. Så det kan gå!

Behöver jag ens säga att resten av sommaren blev lika rolig som den kvällen? Tack Klara för att du finns. Du är guld!

Det var allt för mig de här gången! Puss på er!

/Maria