Just nu känns min tillvaro näst intill perfekt. Jag blev klar med arbetet idag, ska finputsa lite på power point-presentationen imorgon och därefter blir det after work på Blue Moon, billigt & härligt! Nästa vecka är det dags för redovisningar av både det ena och det andra sen är kursen slut samt att stygnen ska tas bort, veckan avslutas med en resa till Öret. Där blir det morotskaka, entrecõte med rödvinssås & potatisgratäng, vin och sist men inte minst utan snarare helgens höjdpunkt - Mustasch. Underbart. Helgen efter det åker jag hem till mitt kära Mora som jag faktiskt saknar, i alla fall idag. Vilken tid man än går ut här i Ktown är det aldrig tyst, det är alltid något som låter och något liv. I Mora är det tvärt om, helt tyst och stilla och det finns en massa natur och skog. Sånt uppskattas. Jag saknar tystnaden. Kanske märks att jag har en del att stå i just nu och det är totalt fine by me, trivs med situationen och har allt under kontroll. Däremot saknas något, sånt som alltid saknas på hösten när det är kallt och rusk och grått. Någon som skickar söta sms, någon som snarkar på nätterna, någon som gör att allt blir lite bättre än det redan var, någon som vet hur jag tänker och känner utan att jag ska behöva förklara. Det saknas.

Försöker lägga upp en bild men blogg.se är totalt tappat ikväll. Skitgrejer.

Fick härom kvällen reda på att Gertrud har dött.
Hade inte jättebra kontakt, men visst snackades vi ibland.
Genuin och fin människa rätt igenom, tycker jag.

R.I.P.
1917-2009